Jo jag vet har redan skrivit idag.. Men var tvungen att ventilera ut detta. Känner en tomhet inom mig och det känns som att alla dissar mig. Funderar starkt på att arbeta med en plan, men jag vet samtidigt att det inte händer.

Nja, tror att jag har svårt med att behålla maten antagligen för ett syfte som jag inte kommer nämna överhuvudtaget. Ja jag vet att jag inte borde nämna den delen när jag har denna attityd. Men vart grinig och irriterad länge..

Tisdag!

Väl, jag har börjat ta tag i min examens som jag har skitit i fullständig. Det är mycket jobb, men hoppas att det blir ett godkänd. Där efter funderar jag på att läsa upp ett gymnasiebetyg, får se hur det går men men .. Ja, idag har jag även vart hos läkaren där de har konstaterat att jag har antagligen allergi lr inflammation. Men testerna återkommer med svar. Det förklarar min dåliga humör och huvudvärk, samt trötthet .. Läkaren blev jag förbannad på för hon dömde mig och det har aldrig hänt innan, för tyckte att man borde visa mer empati och respekt men nej! Jävla sjukvård, kommer aldrig ifrån allt detta. Ska bli skönt att prata ut om det i morgon hos A, psykoterapeuten och bara gråta ut det. Att bli arg är ingen idé för då får man inte vara kvar överhuvudtaget.

Idag så hade jag ett möte på AF, kl 9. Där syftet var att se till att ja kommer in ett arvet och få tillbaka min arbetsförmåga. Det första är att jag ska börja med 2 timmar fem dagar i veckan under tre månader. Därefter får man se efter om det behöver utökas eller fortskridas. Det handlar om slutresultatet och utvecklingen. Vi kom fram till att vi börjar främst först inom äldreomsorgen och sedan inom personlig assistans.

När jag var klar på AF, så var det dags för ett möte med Anders, min psykoterapeut och psykolog. Trevligt blir det aldrig, för på något jävla envist sätt får han mig att gråta. Det är irriterande då jag försöker att inte visa mig svag .. Men han kan se rakt igenom mig.

Främst hatar jag att befinna mig på dessa möten. All rädsla, ångest och skamskuldkänslorna man får under mötena.

Hejsan allihopa!

Såg på blogg statistiken att det var ett tag sen man skrev ..

Jag ska inte komma med ursäkter till varför jag inte har skrivit på ett tag. Sanningen är att jag har helt enkelt glömt och haft så många tankar att fundera över.

Min sommar har vart jävligt jobbigt kan jag säga. Det är inte så att jag jobbar, utan nu är det så här att mina föräldrar tvingar mig att söka jobb, fast jag är inte redo. (Pga sjukskrivnings orsaker)

Denna påtryckning från föräldrarna skapar flera känslor inom mig så som panik, ångest,, stress spänning etc. Men främst RÄDSLA.
Tänk om jag får samma problem? Hur ska jag gå igenom samma skit igen utan att få ett brustet hjärta? Tänk om jag får tilltror till folk igen? Tänk om jag blir mer öppen än instängd?

Sådana frågor kommer upp hela tiden, som strider inom mig OCH det är inte allt.. Förutom att jag håller på att må bättre, nja lite i alla fall så blir jag verkligen irriterad på min familj. Som består av 5 barn (inklusive mig) och så 2 föräldrar . . Jag har kommit underfund med att jag är svarta fåret, den misslyckande och den jobbiga.. Mina syskon vägrar prata med mig när vi är själva så jag blir arg när man inte får ett svar. (Så håller dom på med när föräldrarna inte där.) och när pärmen frågar bad som har hänt spelar dom oskyldiga så som att dem har svarat mig.

Förutom detta så har jag en lillebror som konstant retar mig och till slut får jag nog och går därifrån .. Det har slutat med att jag stannar hemma hellre själv i mitt rum lr min egen lilla hörna.
DU, Angele har MÅL och VILJA!


Men som sagt så som min psykolog har sagt, jag ska inte klaga för det finns de som mår sämre under olika orsaker eller dylikt . .

1. Det finns de som inte har mat lr någon bostad
2. De som inte har någon familj
3. De som missbrukar eller håller på med något kriminellt
4. De som inte har några mål eller någon vilja
5. De som har ett självskadebeteende
6. De som har förlorat tron och hopp om livets olika förhoppningar och mål.
7. De som saknar framtid

Att se denna listan får mig att inse, visst har jag det bättre men på ett sätt anser jag att de som lever under dessa förutsättningar på listan så beundrar jag och har ett mod!
Det kan vara så att de har skapat sin framtid under dessa förutsättningar pga någon annan ska må eller få det bättre. Jag beundrar även att de fortsätter kämpa fast livet ger dem miotvindar, även när man minst som anar det vill ge upp.

För man har aldrig insett att man har förlorat förrän det är borta!!!!