Idag så hade jag ett möte på AF, kl 9. Där syftet var att se till att ja kommer in ett arvet och få tillbaka min arbetsförmåga. Det första är att jag ska börja med 2 timmar fem dagar i veckan under tre månader. Därefter får man se efter om det behöver utökas eller fortskridas. Det handlar om slutresultatet och utvecklingen. Vi kom fram till att vi börjar främst först inom äldreomsorgen och sedan inom personlig assistans.

När jag var klar på AF, så var det dags för ett möte med Anders, min psykoterapeut och psykolog. Trevligt blir det aldrig, för på något jävla envist sätt får han mig att gråta. Det är irriterande då jag försöker att inte visa mig svag .. Men han kan se rakt igenom mig.

Främst hatar jag att befinna mig på dessa möten. All rädsla, ångest och skamskuldkänslorna man får under mötena.