En torsdag.

Min söta och underbara bror tog studenten igår, en onsdag. Vad tiden går fort, minns när han var 3 år och vi lekte med lego. Dom tiderna saknar man.
Nu, även om jag älskar honom undermedveten så hatar jag honom ytligt. Nu när han var 16 år fram tills nu, insåg man vilken pina han är och vad elak han är. Det är störande att han är riktigt pina mot just mig och ingen annan i släkten. Varje gång släkten samlas så hör man hans tjatter mot mig utan att jag har ens fått uttala mig. Min psykoterapeut tycker att jag överdriver, tyvärr så gör jag inte det. Han gör min dag till en katastrof. Han kan säga ^åk till psyket^. Jag borde ta åt mig, men efter ett ta så tycker man att det bör få ett slut, men nej så är inte fallet. Till slut så undrar man om man ska ta en annan väg ut.
Ni tror att det är bara flytta och du är myndig, men nej så är det värderingar, religion och kultur som spelar stor roll. Oftast tänker jag varför just jag? Hur mycket ska jag byta skepnad så att folk ska förstå att något är fel?

Jaja, struntsaks!
Åter till studenten.
Idag, en torsdag så var det tänkt att jag skulle studera hela dagen, men nej. Jag är tvungen att vara den som ska hjälpa till! Jag blir galen, min familj består av tre flickor (inklusive mig) och två killar. Men tanken är att tjejerna ska hjälpa till, men min tvilling (jobbade) och den yngste flickan var istället med dom andra och hade Kul medans ja var tvungen att gå fram och tillbaka hela tiden, ''hämta dit och datt''
Man kan säga att jag blev riktigt irriterad, och mina föräldrar säger att dom inte favoriserar någon eller nån. Men åter igen bevisar dom att jag och min tvilling är dom som behandlas orättvis

Men att klaga hjälper ju inte och även om man säger ifrån så har man fel. Jag vet inte hur jag ska handla för att det ska bli en rättvisa!

En notering: jag säger inte att jag är ensam om problemet, men att jag verkligen kan sätta mig in i den personens situation.

Har ni några tips eller förslag? Så får ni gärna kommentera.

Ja jag vet, det är helt otroligt från att vara en duktig tjej till att hamna i bråk! Uff, att jag alltid hamnar i sådant. Hur allt började?

Vad ska man säga; jag är en vanlig tjej på 26 fyllda (vad gammal man känner sig) och jag försöker bearbeta mitt liv så fort det och så tryggt som möjligt. Jag har alltid vart den mönstrade eleven som alltid följer systemet även om man har medelmåttiga betyg. Jag råkade ut för mobbning både i skolan och hemma. Min uppväxt hemma har inte vart så bra heller, precis som några få upplever (svarta fåret så räkna ut) . . Det handlar inte om att jag inte sköter mig eller så, tyvärr så lever jag inte till mina föräldrars förväntningar av en god elev och dotter. Så det har hänt någon gång att jag har gjort dumma val som jag ångrar..I alla fall innan det spårar ut helt så ska jag ta det från början; Första gången jag verkligen har fått en varning i skolan så handlade det helt enkelt om att jag hjälpte en tjej i skolan att studera, och en tredje tjej hade anmält detta för en lärare och sagt att den tjejen som jag hjälpte utnyttjade mig för fusk. Det hela resulterade ned att den tjejen som fuskade blev dur och arg på mig. Så en dag i skolan under en rast så hälsar jag normalt (ovetandes om att händelsen anmäldes) så började hon skrika ut fula ord som man helt enkelt får inte nämnas i Sverige. När hon gjorde detta så bad jag henne flera gånger att inte säga så, tyvärr fortsatte hon tills JAG började bråka och slåss. Grejen var att jag blev sur för att hon beteende sig så inför en omgivning med folk och detta tar man upp mellan 4 ögon. Men i alla fall det hela sluta med att mina vänner fick komma emellan för att jag inte skulle bli mer arg. För att göra rätt för mig gick jag och tala om händelsen och att det var mitt fel att jag började med att slåss pga hon hade skrikit ut dessa ord. (Orden minns jag inte) ... Efter några veckor kom hon fram till mig och bad om förlåtelse och sade att jag hade rött och att det var bättre så här.

Men nu kommer en annan händelse som hände bara för två dagar sen, jag satt och studerade med en kollega i studieverkstaden då läraren som skötte studieverkstaden informerade om att hon var tvungen att gå iväg några minuter. Så Jasemin kan du tala om för folk att jag inte ät tillgänglig om de söker för hjälp lr mig. Då svarade jag självklart. För jag är ändå här i tjugo minuter

Så efter 5 minuter kommer en tant på 40 in, hon ser ungdomlig ut för att vara 40 år. Då gock konversationen till då här:

Jag: ursäkta, ska du vara här ett tag?
Tanten: vaddå??
Jag: jo Johanna ..(fick inte slutföra min mening förrän hon kommer in och säger)
Tanten: jo jag vet, jag har pratat med Johanna och jag är inte dum och tror ni inte att jag vet.
Jag: varför skriker du?
Tanten: jag skriker inte.
Jag; jo det gör du och hur i helsike skulle jag veta att du har träffat henne innan.
Tanten: det enda ni gör är att tjata och klaga på mig.

DÅ blev jag så förbannad att hon som satt också i studieverkstaden fick ta mig ut för att lugna ner mig. Vi gick denna läraren och beskrev händelsen. Där hon rådfråga mig till att låta det vara eller prata med henne. Jag talade om att det funkar ju inte ens, så fort man försöker föra en logisk diskussion så smiter hon.
Sen så gick jag till min psykoterapeut och pratade med honom om detta och han kom fram till att om hon skulle komma fram till mig och säga något så har jag rött i att säga att jag inte vill diskutera med henne. Och jag frågade honom också om jag har en aoura som säger "jag är ute efter bråk"
Enligt honom så handlar det om att jag befinner mig vid fel tillvunnit och att alla gånger hamnar jag i mellan och det är inte mitt fel varje gång.
Tanten verkar också må dåligt och därför har hon ett sådant beteende.
Jag sade till min psykiatern att oavsett om man inte mår bra ska man inte bete sig på detta sättet och man har otalt med någon bär man göra det mellan 4 ögon. För hennes problem är inte mitt problem

Och i dag då kommer huvudansvarige för studieverkstaden fram till blyg och ville veta händelsen dör jag förklarade ovanför, hennes slutsats var att den tanken och tredje personen hade otalt med dem andre personen. Så hon skulle höra alla hennes versioner. GAHA man skiter i allt snart känner jag!!!!!!!!

Ja jag vet, det är helt otroligt från att vara en duktig tjej till att hamna i bråk! Uff, att jag alltid hamnar i sådant. Hur allt började?

Vad ska man säga; jag är en vanlig tjej på 26 fyllda (vad gammal man känner sig) och jag försöker bearbeta mitt liv så fort det och så tryggt som möjligt. Jag har alltid vart den mönstrade eleven som alltid följer systemet även om man har medelmåttiga betyg. Jag råkade ut för mobbning både i skolan och hemma. Min uppväxt hemma har inte vart så bra heller, precis som några få upplever (svarta fåret så räkna ut) . . Det handlar inte om att jag inte sköter mig eller så, tyvärr så lever jag inte till mina föräldrars förväntningar av en god elev och dotter. Så det har hänt någon gång att jag har gjort dumma val som jag ångrar..I alla fall innan det spårar ut helt så ska jag ta det från början; Första gången jag verkligen har fått en varning i skolan så handlade det helt enkelt om att jag hjälpte en tjej i skolan att studera, och en tredje tjej hade anmält detta för en lärare och sagt att den tjejen som jag hjälpte utnyttjade mig för fusk. Det hela resulterade ned att den tjejen som fuskade blev dur och arg på mig. Så en dag i skolan under en rast så hälsar jag normalt (ovetandes om att händelsen anmäldes) så började hon skrika ut fula ord som man helt enkelt får inte nämnas i Sverige. När hon gjorde detta så bad jag henne flera gånger att inte säga så, tyvärr fortsatte hon tills JAG började bråka och slåss. Grejen var att jag blev sur för att hon beteende sig så inför en omgivning med folk och detta tar man upp mellan 4 ögon. Men i alla fall det hela sluta med att mina vänner fick komma emellan för att jag inte skulle bli mer arg. För att göra rätt för mig gick jag och tala om händelsen och att det var mitt fel att jag började med att slåss pga hon hade skrikit ut dessa ord. (Orden minns jag inte) ... Efter några veckor kom hon fram till mig och bad om förlåtelse och sade att jag hade rött och att det var bättre så här.

Men nu kommer en annan händelse som hände bara för två dagar sen, jag satt och studerade med en kollega i studieverkstaden då läraren som skötte studieverkstaden informerade om att hon var tvungen att gå iväg några minuter. Så Jasemin kan du tala om för folk att jag inte ät tillgänglig om de söker för hjälp lr mig. Då svarade jag självklart. För jag är ändå här i tjugo minuter

Så efter 5 minuter kommer en tant på 40 in, hon ser ungdomlig ut för att vara 40 år. Då gock konversationen till då här:

Jag: ursäkta, ska du vara här ett tag?
Tanten: vaddå??
Jag: jo Johanna ..(fick inte slutföra min mening förrän hon kommer in och säger)
Tanten: jo jag vet, jag har pratat med Johanna och jag är inte dum och tror ni inte att jag vet.
Jag: varför skriker du?
Tanten: jag skriker inte.
Jag; jo det gör du och hur i helsike skulle jag veta att du har träffat henne innan.
Tanten: det enda ni gör är att tjata och klaga på mig.

DÅ blev jag så förbannad att hon som satt också i studieverkstaden fick ta mig ut för att lugna ner mig. Vi gick denna läraren och beskrev händelsen. Där hon rådfråga mig till att låta det vara eller prata med henne. Jag talade om att det funkar ju inte ens, så fort man försöker föra en logisk diskussion så smiter hon.
Sen så gick jag till min psykoterapeut och pratade med honom om detta och han kom fram till att om hon skulle komma fram till mig och säga något så har jag rött i att säga att jag inte vill diskutera med henne. Och jag frågade honom också om jag har en aoura som säger "jag är ute efter bråk"
Enligt honom så handlar det om att jag befinner mig vid fel tillvunnit och att alla gånger hamnar jag i mellan och det är inte mitt fel varje gång.
Tanten verkar också må dåligt och därför har hon ett sådant beteende.
Jag sade till min psykiatern att oavsett om man inte mår bra ska man inte bete sig på detta sättet och man har otalt med någon bär man göra det mellan 4 ögon. För hennes problem är inte mitt problem

Och i dag då kommer huvudansvarige för studieverkstaden fram till blyg och ville veta händelsen dör jag förklarade ovanför, hennes slutsats var att den tanken och tredje personen hade otalt med dem andre personen. Så hon skulle höra alla hennes versioner. GAHA man skiter i allt snart känner jag!!!!!!!!

En Måndag!

Helt otroligt haft den bästa helgen med sol, och sval vind. Helgen har tillbringats med Bine och terrassen. Dock får man inte missa med studerande av psykologi. Som jag finner väldigt intressant.

I allafall tillbaka till måndagen, jag vaknar upp vid sju och tanken är att dra till KOMVUX vid åtta för att få arbetet klart. Min pappa och jag åker iväg helt ovetandes om denna tragiska dag. Solen skiner och jag är motiverad och glad för första gången på flera veckor.

I skolan så tar jag mig en kopp kaffe och börjar studera framför datorn. Sedan så kommer Bine och pluggandet tar mer fart och min handläggare kommer och frågar hur det går. Inget kunde kännas bättre . .

Efter tio minuter så hör jag Bine säga att jag måste se över min mobil, jag har fått massa sms och samtal. Jag börjar bli orolig. Vem vill få tag i mig så här tidigt. Jag kollar på telefonen och ser att det är familjen. Så ja försöker att ringa och ringa men inget svar.

Så kommer samtalet som ja har försökt att tränga bort och inte vill veta.
- farfar är jätte dålig.
Det första jag gör är att ta mig från skolan och iväg till honom.
Men när ja väl är där så märktes detta på en gång att min farfar och älskade vän mådde jätte dålig.
1. Han led
2. Så som han försökte ta luft
3. Andningsuppehåll
4. Försökte stanna så länge vid liv som möjligt. För familjens skull

Det jobbigaste var att se hur han led och förökade verkligen att släppa taget. Man kan säga att man såg hur han dog och det är det värsta ett barnbarn kan göra. Alla i våran familj samt alla andra som tillhör vår släkt var där. Han fick nattvarden och farmor sörjde så gott det gick. Att höra henne säga flera gånger från sitt hjärta, varför du och inte jag? Hur kan du lämna mig ensam? Nu får du inte se de andra barnbarnen växa upp? Eller se dom gifta sig? Sådana ord rann tårarna från min kind och familjens. Våran stolthet, farfar, fader, bästa vän och våran älskade kärlek har lämnat oss den 30 april klockan 5 på morgonen, en tisdag med solsken och varm vind för att hitta sin plats i frid. De gör fortfarande ont när man ser och pratas om han, för en sådan vän som han kommer onte tillbaka till en! Älskar dig farfar och våran stunder ihop kommer att finnas. Vi ses snart oh jag vet att du mår bättre nu och slipper lida!

Lördag!

Hm??.. Jo, S är tillbaka i stan! S har vart i Italien!
Jag har inte vart på KOMVUX på flera dagar av anledningen till att jag inte har haft lusten eller orken till det. Men en vecka senare så fick jag masa mig ner och skriva in mig på psykologi kursen och höja den till ett MVG!
När första introduktionen börjar så säger läraren att jag är motiverad och mitt svar är att ja ska ha högsta betyget. Läraren säger att de behöver Jag inte oroa mig för, att jag har alla förutsättningar. Det var ju kul och trevligt att höra.

Nu redan idag satt jag och pluggade om Freuds försvarmekanismer och utvecklingteori. Det är likt mig så in i helvetet!!!

Men orkar inte ta upp mer om mig själv!! Det är jobbigt och för mycket helt enkelt!

Hej! ??

Ja, det var ett tag sen man skrev på bloggen! Jag vet inte riktigt hur ja ska börja eller förklara .. Det har hänt så mycket det senaste veckorna.
Det händer alltid något dramatisk med mig. Ja ni tror säkert att jag överdriver lr något liknande men sanningen är att det är de jag inte gör.

Det första som jag kan börja med att säga är att idag skulle jag träffa min psykoterapeut men den tiden visade sig vara nästa vecka. GAH. Så irreterad och panik man får! Speciellt när jag mår så här dåligt.

Det andra som hänt mig är att pappa berättar för mig är att Ken Ring kommer till pappas pub. Jag kan inte fatta detta; min idol, min man, min förebild, min dröm etc. Hans låtar har räddat mig så många gånger! Speciellt låten: själen av en vän.
Hans låtar får mig att vilja kämpa vidare. Dom gör att jag fixar mitt liv. Jag vet att jag klagar på mitt liv, men sanningen är att jag orkar inte mer. Även om jag har världens bästa familj och vänner så som E, J, Sandra, M, V
Det går nog inte riktigt förklara hur hans låtar får mig att kämpa.

Det tredje som hände var att samma kväll som Ken Ring kommer så kommer Viktoria. Jag har inte pratat med henne på nästan ett år. Jag har bara inte haft ork eller lust till det. Jag älskar Viktoria högt. Jag har känt henne i nästan mer än sju år och även om vi inre pratar med varandra så känner vi varandra innantill. Och hon hör av sig för att kolla hur jag mår. Tyvärr finns inte sådana vänner. Så klart började hon bråka utan någon orsak. Vilket jag tycker är löjligt och inte lönt att slösa energi på.
Men det har vart mycket med mig som har gjort att jag inte har orkat med någon/ något överhuvudtaget.

Det tredje är att jag träffade "honom" .. Den jag är rädd och skraj för! Den jag försöker att undvika. Den jag vill inte se in i ögonen. Gud. Jag tyckte att det var hur jobbigt som helst och ville vara dö och få panik!! Men tyvärr så slutade det inte lyckligt!!!

Mitt liv på en dag!

Hmm, torsdag.
Jaha, vad ska man säga. Igår var nog mycket jobbigare än idag pga utav att jag hade ett möte med min terapeut. Det är alltid lika jobbigt, antagligen för att man vet vad som sägs och varför samt att man själv inte vill medge detta. Men innerst inne vet man att det är sant. Jo, idag har jag som sagt vart hemma och mått pyton. Det är alltid så när jag är hemma. Men jag har börjat att inse att mina så kallade vänner är sådana vänner som man inte kan lita på. Även din allra bästa vän.
För ena stunden så kommer dom att svika och såra dig!!

Hejsan!
Vad ska man säga? Eller rättare sagt skriva?
Ja, veckorna har vart riktigt jobbigt. Jag har fått veta att min muskelknuta har inte visat någon bra resultat. Det har lett att jag vill ta livet av mig, dock inte lyckats. Min SÅ kallad bästa vän skiter i att höra av sig och fråga hur det går. Vilken vän? Så nu är man hemma och känner sig helt övergiven ..
Ja, något annat som har hänt är att jag har bråkat med en i skolan och det har lett till att jag har fått en varning.

Fortfarande en känsla av tomhet och ensamhet.